Belive it or not!

För ett antal år sedan var jag med om en ridolycka när vi hoppade, rätt otrevlig sådan och efter det sa jag att jag ALDRIG någonsin skulle hoppa ett hinder igen. När jag hade washington på foder för två år sedan gjorde jag ett tappert försök, men allt blev pannkaka och då blev jag ännu mer säker. Fortsättningsvis skulle

jag ägna mig åt dressyr, inte hoppning. Som jag egentligen tyckte var roligare.

Men så har jag tänkt ta grönt kort (och nej, jag har inte det för jag har aldrig haft tanken på att tävla då jag inte har nerverna för det haha) men nu börjar jag bli sugen. Speciellt när jag har en häst att utvecklas med!
Meeeeeen så till saken. För att ta grönt kort måste man hoppa en bana=gör jag inte det blir det inget grönt kort. jag har haft ångest över det där, hur skulle jag kunna hoppa en BANA om jag inte ens har modet att skutta ett litet skutt på 50 cm.
Som högst har jag hoppat 115, men det var mååånga år sen. Och nu får jag svindel bara jag tänker på att hoppa 50.. helt sjukt vad en olycka kan ställa till med.

Hursomhelst, Jag köpte ett hackamore idag och hade tänkt prova rida honom med det. Storlek full, men när jag testade det så var det för litet. Synd! Aja tänkte jag, då får jag väl rida som vanligt då. Dressyr med vanligt tredelat.
Men då kommer ida och säger att hon har tänkt skutta något litet hinder. SVINDEL!!
Men samtidigt kände jag suger, tänk om det skulle gå??
Så jag bestämde mig. ETT litet skutt kunde vi testa, går det så går det. Och går det inte, så går det inte.

Hursomhelst, det lilla skuttet över krysset (som inte kan ha varit mer än typ 30 cm) kändes hemskt från början. ETT LITET SKUTT, vilken fegis man är.
Meeen, det lilla skuttet blev till två, tre, fyra.. Gick sedan på det andra hindret, som var kanske 40. Det gick bra, vi höjde till 50..det gick bra. Suget kom mer och mer kände jag. Nu var det roligt och hälge var jätte duktig. Jag litade på honom!
50 blev till 60, som sen blev till 70, och till och med 75. Gick verkligen superbra och hälge skötte sig SÅ snyggt som ändå inte är någon riktig hopphäst han heller!
Så tänkte jag, vi provar 80. Går det, så ger jag mig sen.

Men det gick inte, han vägrade tre ggr och jag gav mig faktist. Vi sänkte till 75, jag hoppade det en gång och sedan var jag nöjd. Huvudsaken var att han hoppade och jag inte trillade haha!

Jag är Sååååååååååååå nöjd över både mig själv och hälge! Tänk er, jag har haft hästen i snart två veckor, har inte hoppat ett hinder på flera år och så kommer han, och tar mig över!
Så nu kan jag säga, ärligt talat att jag längtar till nästa gång vi ska hoppa! Jag är inte rädd länge, wehooo! Jag skulle nästan kunna skutta över ett 2 meters hinder med mina egna ben av lycka.

Om man tänker efter, så är det rätt tydligt att begränsningen sitter hos mig. Hälge hoppade 75, men inte 80. Inte för att han inte kunde, utan för att jag var osäker om vi skulle klara det. Eller rättare sagt, om jag skulle klara det. Det är väl ingen match för en häst på 171 att hoppa 80 cm. Det var mitt fel att han vägrade, jag vågade inte tillräckligt mycket, men det gör faktist ingenting. Jag har hoppat, och det är jag nöjd med!
Höjderna kommer sen!:)

Sedan behöver jag väl inte nämna att det var någon stilhoppning haha, har några filmer från idag på datorn och jag kan inget annat än att skratta ihjäl mig när jag ser dom. Ser ut som att jag aldrig suttit på en häst. Steeeel som en pinne, ingen taktkänsla överhuvudtaget, gräslig balans och bara allmänt ful ridning, men det gör inget det heller haha!=)

Imorgon tänker vi bege oss ut i skogen för att bara sträcka på benen, det har han gjort sig förtjänt av och jag kommer nog förmodligen ha en sån grotesk träningsverk i kroppen imorgon att jag inte orkar annat haha!:)

Bilderna är tyvärr väldigt suddiga för jag har tagit dom från filmen, men det får duga:)

Jag måste även passa på att berätta att terese, en kompis som inte har någon hästvana alls provade rida toppiz idag. Hon var modig och jag är stolt över henne! Hon vågade sig till och med på att rida själv i ridhuset, och även trava! Det var inte tal om någon stilridning, men vad kan man kräva av en människa som inte har någon ridkunskap överhuvudtaget:D JÄTTE DUKTIGT TERESE! Vi ska nog få ordning på dig också;)

Aja.. nu är det sova, jag är dötrött!!