fredag 11 februari 2011

Fick precis ett samtal

Ja, Jag fick precis ett samtal av en människa i närheten. Ang det här med avlivningen och det jag berättat om på bloggen.
Detta var en utav "dom som hade något emot det här", iallafall som jag själv uppfattade det.
Nu vet jag att det inte är så.

Jag fick förklarat för mig att det HON hade problem med var att hur jag hade valt att skriva på min blogg, att jag så i detalj hade beskrivit det hela. Och nu när jag tänker efter så kan jag förstå det. Jag hade inte behövt skriva allt i detalj. Men just då kändes det rätt att göra det, förmodligen bara för att få skriva av sig.
För det här var ingen trevlig upplevelse, det är det nog aldrig att ta bort ett djur man tycker om.

Så för att klargöra allt:
Jag är absolut ingen rå eller känslokall människa, och jag tänkte igenom situationen väldigt noga innan vi gjorde det här valet. Jag var så otroligt nervös och rädd innan allt det här var klart, men nu vet jag att det gick bra. Jag kan även berätta för er som inte tagit det för givet, att jag även grät.
Det var jobbigt, jag har inte sagt något annat och bilderna kommer sitta kvar föralltid!
Jag är inte stolt över sättet vi gjorde det på, utan för att göra det hela tydligt, Jag är stolt över att det gick snabbt till, och jag är stolt över att jag var tillräckligt stark att faktist vara med och bli övertygad om att allt gick bra. Jag är stolt över mig själv för det jag gjort för den här hästen, från början till slut, inte över situationen som hände.

Jag valde att ta bort alla inlägg som handlade om själva avlivningen, just för att undvika fler missförstånd och spekulationer i hur jag är som människa.

Kortfattat nudå, för er som inte redan vet vad som hände.
Vi valde att ta bort embe, och beslutet togs helt klart den 8e feb att han skulle avlivas. Den 10 feb blev datumet. Jag valde att vara med, men kände mig ändå rädd och osäker. Hursomhelst blev det så att jag var där. Allt gick snabbt, han anade inte någonting och jag är övertygad om att han inte hade ont.

Att det ska kunna bli så stora missförstånd är otroligt..
Jag är uppriktigt ledsen om det är någon som tagit illa upp, eller om någon mår dåligt av att veta vad som hände.
Men det jag skrev var mitt sätt att rensa skallen på allt som hänt, och att skriva det på en blogg (som faktist är valfri att läsa) än att vräka en massa fakta över någon människa som kanske egentligen inte vill veta, kändes som ett bra alternativ just då.

Till sist; Jag är som varken känslokall, rå eller en hemsk människa. Jag bryr mig om alla som är omkring mig, djur och människor. Sen att jag kanske är lite annorlunda och väljer vissa saker på ett annorlunda sätt, det är inget fel med det. Alla vi människor är olika, och gör olika val i olika situationer.

Är det någon som misstycker fortfarande, trots att jag har försökt förklara mig så gott det går kring mitt agerande, får ni hemskt gärna ta det med mig personligen och inte "prata" bakom min rygg.

Alla har rätt att ha en åsikt, Om man kan stå för den.

Tack Marlene för att du ringde och förklarade hur du tänkte!
----------------------------------------------------------------------

Och jag skrev det tidigare, men skriver det igen. Det kommer att komma hit en ny häst, känns verkligen superroligt att få fortsätta med hästarna så snabbt det går och jag ser verkligen fram emot det här!!

2 kommentarer:

  1. Jag kunde inte på något vis tolka det du skrev som känslokallt, inte heller ATT du beskrev tillvägagångssättet. Det var krasst och informativt i mina ögon.

    Vi är så rädda för döden, vi är rädda för att prata om den, rädda för att tänka på den. Men den ÄR en del av livet, den ÄR en del av hur det är att ha häst och du gav ett alternativt sätt att avliva en häst ett ansikte.

    På så vis tycker jag det är synd att du tog bort inläggen, men det är DIN blog, det är DU som bestämmer både vad du vill skriva och vad du vill ta bort. :)¨

    Lycka till med nya hästen!

    SvaraRadera
  2. Hann inte läsa inläggen som du tog bort men jag måste säga att jag tycker du gjort allt rätt, du har kämpat för denna häst men någon gång måste man inse att det bästa för hästen är att vandra vidare. Det är väldigt osjälviskt och något av det finaste en hästmänniska kan göra för sitt djur. Han tackar nog dig för beslutet du tog och för att du gjorde allt för honom...

    SvaraRadera